Utsvulten var jag tvungen att skippa närvaron på Lucs workshop men jag kom tillbaks på slutet för utpackning och det verkade ha gått bra.

Det andra datumet: Göteborg, Kulturkalas, 11-12 aug.

-kontexten: en stor festival i en stor stad, mycket folk i centrum av staden
-oscillatorworkshop: Det var sju personer där. Jag introducerade deltagarna i hur det kommer sig att jag arbetar med oscillatorer. Jag visade dem några foton om olika typer av situationer i vilka jag använder oscillatorer. Jag tänkte att det var viktigt, då tanken på en enkel oscillator som bara genererar en stabil ton i oändlighet är ganska konstig för de flesta. Sen började jag visa dem några variationer som kan göras med en oscillator och en kombination av två oscillatorer. Jag gav dem en del bakgrundsinformation så att de kunde klara att kopiera en redan fungerande krets på ett lödfritt kort. Efter en halvtimma fanns det två fungerande kopior av denna krets och en var gjord av tre personer direkt utifrån ett schema istället för att kopiera kretsen. Sedan jag hade gått vidare i några förklaringar om oscillatorer, föreslog en person att pröva att modulera en krets med en annan. Det tog bara några minuter för honom att koppla kretsarna på detta sätt. Han berättade att han studerade elektronik men att det skulle ha tagit rätt mycket tid att bygga en sådan sak på det sätt som han hade lärt sig, eftersom det krävde att man ägnade mycket tid åt att analysera igenom det. En annan person prövade förhållandet mellan en ton och det akustiska rummets reaktion på den. En annan utvecklade några tankar och idéer om förhållanden som kunde tänkas finnas mellan olika toner och kroppen.

Workshopen för barn var inhyst i det vackra Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Värdar var Barnkalaset/Kulturkalaset. De bokade in henne på rekordkort tid. Vår kollega hade förberett ett fascinerande program med bild- och poesiexperiment under lång tid och det hade varit väldigt spännande att se hur det skulle slå an hos barnen – om någon hade kommit! Arrangören (Barnkalaset) verkade inte ha gjort mer än att lägga upp det på hemsidan och sen hoppas på förbipasserande. Med parken fullproppad av strövande barnfamiljer, kampsporter och dockteater med starka högtalare och stora gester, var det uppenbart att skillnaden gentemot denna workshop inte hade gått fram. Det hade behövts en aktiv anmälningsprocedur eller liknande så att de som gick dit visste att det var det de ville. Snopet.

Vår kollega behövde sen vila ut och eftersom vi inte hade hunnit hitta samarbetande konstnärer i Göteborg, blev vår föreställning mitt i Kulturkalaset en duo med mig och Luc. När jag tidigare diskuterat med Mattias Rickardsson om det lämpliga och olämpliga att vara med på ett så stort pöbeljippo, kom vi till sist gemensamt fram till att vi skulle ta risken att pröva. Det var kringströvande människor och skval/buller överallt. Vi prövade en halvsluten variant: De nedre bakluckorna förblev stängda så att jag, som bokat in mig längst bak, satt lite som vid ett öppet fönster.

Städa ur, köra fel, lämna nyckel till Christian Pallin, köra fel igen, regn och iväg mot Kalv.