Den amerikanske musikern och uppfinnaren Hal Rammel introducerade mig 1987 för sågen och -90 fick vi uppleva magin av att spela såg tillsammans. Vissa av dessa upplevelser grundade sig i akustiska fenomen som då var okända för mig. I och med en annan sågduo -94 med Catherine Hennix, förklarade hon om kombinationstoner som ibland upplevs som förvirrande störningar, som om volymen är högre än den är, som om det "slår lock" för öronen. Även ensembler av andra högfrekventa ljud som sopransång eller sopransaxofoner kan framkalla effekten: summan av två frekvenser skapar en hörbar interferens, en i luften uppstående lägre ton. Hennix hade i decennier specialiserat sig på detta.

-94 spelade jag in en sågkvartett på portastudio. I norge -97 framfördes den live med lokala sågspelare. -98 spelade jag in den utvidgad till oktett för 8 kanaler vilket borde förstärka upplevelsen av kombinationstonerna i luften. Med en sågsolist blir musiken mer levande.

Det är samma instruktioner för varje stämma. Det är bättre ju fler sågar man kan få ihop. Den börjar på ett chockerande sätt varpå följer ett "vackert" parti där solisten improviserar en kadens med fler tekniker - t.ex. flageoletter, dubbeltoner och munresonanser.
Stycket är utgivet i en nymastrad stereoversion på den kollektiva cd:n "Eight Times Falling" på Elektron Records.

Recension på Sonoloco.