Avskaffa rikedomen!


När höga chefers och direktörers löner och fallskärmar kritiseras, försvaras det alltmer sällan med att hänvisa till det arbete de gör - med tanke på de löjligt astronomiska summor det numera rör sig om förstår ju varje förnuftig människa att den motiveringen inte håller. Inga studielån eller omkostnader kan heller motivera dem. Nej, motiven är:

  1. Någon styrelse eller stämma har beslutat detta enligt en demokratisk eller stadgeenlig ordning. Detta är ingen motivering utan en undanflykt!
  2. Chefen är värd sin lön (detta motiv används också av välbetalda skådespelare eller artister osv) för att någon är villig att betala den. Ett tautologiskt argument som också försöker skriva över skulden på någon annan.
  3. "Lönen måste betalas ut av oss för att vi ska få kompetenta chefer, annars betalar ju någon annan det och så får vi inte den vi vill ha, de flyr landet" osv. Från andra sidan kunde det uttryckas att aspiranten måste kräva den höga lönen för att bli tagen på allvar, för att bli betraktad som "kompetent".
Här närmar vi oss kärnan: kompetens och girighet är översättbara med varandra i detta fall. Att välja den ställning som ger mest pengar betraktas som helt naturligt, och svaret på frågan vad som egentligen belönas med fantasilönerna är helt enkelt: girigheten. Och lön ger status tillbaks. Låglönejobb ger låg status.

Låt oss därför avskaffa statusen.

Låt säga att av alla kvaliteter man sökte hos en chef man valde att inte prioritera girighet. Lönen var fixerad och icke förhandlingsbar. Man får ersättningar mot kvitton, normala traktamenten och betalt för övertid enligt samma regler som en vaktmästare. Vore det inte en enorm förtjänst för samhället med det överskott som skulle uppstå - ingen mera kris i sjukvård och skola, museerna skulle få resurser att ha verksamhet, konsertarrangörer att ha konserter, kollektivtrafiken kunde byggas ut och ha nolltaxa och konkurrera med bilismen osv.

Alla giriga skulle mycket riktigt fly landet och på så sätt skulle åtminstone vi slippa deras parasitism. Samtidigt kunde vårt exempel leda till liknande uppror mot de rika i andra länder och solidaritetens exempel jaga ut dem ur historien för alltid. Om girigheten ligger i människans natur, så är det inte många som ges möjlighet att vara skadliga pga denna "natur". För det är inte så våldsamt många som kommer att drabbas hårt av solidaritetens krav, de flesta har desto mer att vinna.

För att göra en lång historia kort.

Johannes Bergmark
Liverpool/Stockholm, juni-juli 2000

Kontakt
Välkommen-sidan.

Denna sida uppdaterad 3 augusti 2008.
http://www.bergmark.org/avskaffa.html