Från: Johannes Bergmark
Ämne: Re: Frågor kulturstöd
Datum: 11 december 2012 22.51.39 CET
Till: Susanne Skog [Fylkingens ordförande]
Kära Susanne!
Tänkte att detta mail till Stockholms Kommuns handläggare borde skickas även till dig för kännedom. Jag kunde inte låta bli, och eftersom jag inte har något uppdrag tyckte jag att jag som enskild medlem äntligen kan ta bladet från munnen och säga mitt hjärtas mening, vilket jag länge velat göra. Jag talar främst om punkt 4 förstås.
Hoppas jag inte sätter några käppar i hjulen för er, men varför skulle jag göra det. Då kan ni bara skylla på en överarbetad och frustrerad enskild medlem som talar för sig själv. Dessutom är jag rätt förkyld just nu.
Allt det bästa,
J
Hej,
Jag är just nu i Norge för speljobb och workshop men ska försöka svara så gott jag kan.
10 dec 2012 kl. 11.04 skrev Robert Brodén:
1. Hur ska ni nå ut till er publik? Marknadsföring?
Vi sätter samman ett material som utgångspunkt för de olika lokalarrangörernas PR-apparater att sprida info i samarbete med oss. Websidan http://bergmark.org/Bergmark-Bohman-Klapper är en utgångspunkt och kommer förstås utvecklas efter behov.
Jag kommer dessutom att använda min egen PR-apparat som har utvecklats under flera år med en stor emaillista, dvs mailgrupper, facebookevents och flera facebookgrupper, twitter och en googlekalender, samt flera olika kalendarier vad gäller Stockholmsområdet, inkluderande Kultur Direkt, Arbetaren, Do Today, visitstockholm.com, Lokaltidningen Mitt i, FST-kalendariet och det nya initiativet iojis.blogspot.se.
2. Kan du kort beskriva en konsert och workshop. Vad händer?
Konsert: Vi har alla var sitt bord fyllda med otaliga föremål varav ytterst få kommer vara igenkännbara som konventionella instrument, och i så fall i ombyggda varianter. Det är en vild blandning av leksaker, antika diktafoner, extra stora vinglas, köksverktyg, preparerade fioler och balalajkor, upphittade föremål från gator och loppmarknader, egenbyggda kontaktmikrofoner osv. Alla dessa är utvalda för sina unika ljudegenskapers skull men har också förstås en visuell eller poetisk sida, vilket inte är underligt eftersom vi alla också vid sidan av musiken ägnar oss åt kollage, film, poesi, skulptur, performance osv. Vi improviserar tillsammans men vi är även alla tonsättare av olika slag, t.ex. i form av grafiska partitur för ensembler och ljudkollage utvecklade i studio.
Workshop: Här tänker vi fr.a. på skolungdomar, men i stort sett kan detta koncept fungera lika bra för vuxna, även musikaliskt tränade vuxna. Vi kommer först visa vilka saker vi använder, förklara vad de är, hur de fungerar tekniskt och hur vi använder dem musikaliskt. Vi svarar på frågor och introducerar egna frågor som öppnar för fantasi och kritiskt tänkande kring vad musikinstrument respektive musik är och kan vara. Vi förklarar varför vi använder oss av detta istället för traditionella instrument. Vårt syfte är att inspirera till eget skapande från grunden och rasera fördomar kring hur musik bör och kan göras och låta. Detta bör kunna ske genom att berätta hur vi letar och hittar föremål att använda oss av. Flera saker kan de också pröva själva utan risk. Därmed kommer vi in på träning av sensibilitet och materialkännedom, t.ex. genom att upptäcka hur friktion mellan olika föremål kan uppstå och hur händerna kan hantera det. Som vi ser det kan vilket föremål som helst bli ett instrument genom att bli en ljudande förlängning av kroppen och nyfikenheten. Den kompositoriska aspekten måste som vi ser det komma in efter att nyfikenheten har väckts, en viss kaotisk pröveperiod har genomförts och med utrymme för reflektion så att idéerna kan få sjunka in. Vi kommer därför ha uppmärksamhet på hur idéer sjunker in och bearbetas och vilka impulser och idéer som uppstår efterhand. Härvid är jag själv bl.a. inspirerad av den s.k. Strömsundsmetoden som utvecklats av Duo Gelland under många års arbete med ny musik i skolorna. Vi kommer sen tala om hur kompositoriskt tänkande fungerar inom improvisationsmusik, hur kommunikationen fungerar och hur strukturen byggs upp i realtid. Beroende på tid hoppas vi på att kunna pröva detta även i konkreta övningar där deltagarna får pröva improvisation med icke-traditionellt belastade instrument.
3. Hur gick det med stödet ni sökte från RANK
Tyvärr fick vi inte stöd denna gång. Vi har även redan sökt Musikverkets internationella extrastöd i november (avslag 10 december). Men vi ger oss inte! Vi kommer även söka från Helge Ax:son Johnsons stiftelse i januari (deadline 1 februari). Sen har vi en ny chans med RANKs turnéstöd med deadline 20 februari för hösten 2013. Så fort vi kan börja boka spelningar ska jag även söka stöd från Konstnärsnämnden för internationellt kulturutbyte. Nationellt mobilitetsstöd från Kulturrådet kan sökas i april. Jag ska se över om den ansökan kan göras i samarbete med Fylkingen.
4. Fylkingen har ett betydande stöd från staden för att arrangera konsert och även workshops. Hur tycker du att ert program skiljer sig från detta och motiverar att staden ska stödja detta?
Först vill jag tala allvar för Fylkingens del angående denna fråga. Jag har länge varit engagerad i Fylkingen (produktionsgruppen och styrelsen i flera omgångar med uppdrag som sammankallande, kassör och ordförande sammanlagt 3 1/2 år uppdelat på två perioder) och har tydligt sett att det stöd som visserligen krypt fram med småsiffror under åren har räckt till allt mindre. Min bestämda uppfattning är att Fylkingens självständighet hotas om ingen radikal förändring sker. Jag har skrivit flera budgetar till ansökningarna och de har varit helt ärliga och realistiska trots att vi har fått kanske bara hälften av vad vi sökt. Fylkingen har bara hälften av den betalda arbetskraft som behövs och de frivilliga krafterna måste utnyttjas grovt, vilket leder till att folk blir mentalt och fysiskt utslitna i förtid. Teknik kan inte underhållas kontinuerligt utan befinner sig ständigt i ett tillstånd på gränsen till kaos. Lokalen kan inte städas professionellt. Det är omöjligt att bedriva PR på ett seriöst sätt då det inte finns några som helst resurser för detta. Programmet har måst halveras flera år pga ekonomiska krislägen trots att det finns ett överflöd av kvalitativa förslag och idéer. Hyresvärdarna har bytts ut och hyran har höjts flera gånger. Websidan drivs helt av ideella krafter, liksom den ambitiösa nättidningen Hz, skivbolaget etc. Internutbildningen har ebbat ut eftersom ingen orkar hålla i det ideellt. Dokumentation funkar aldrig tillfredsställande eftersom inga rutiner kan upparbetas när det baseras på ideella insatser. En av de allvarligaste sakerna är att kontinuiteten bryts upp så att rutiner och traditioner, som är så viktiga för att den kunskap som byggs upp ska kunna komma föreningen till nytta, flyter iväg, raseras och måste byggas upp på nytt. Inte många orkar nämligen arbeta särskilt länge under så pressade villkor.
Allt detta är fruktansvärt allvarligt och om ingen har talat tillräckligt starkt om detta för er är det på tiden. Inget av detta är överdrifter utan jag talar av lång och bitter erfarenhet.
Samtidigt har antalet medlemmar och medlemsaktiviteter ständigt ökat så att det nu inte är ovanligt med 4-5 arrangemang per vecka, utan att resurserna motsvarar några som helst möjligheter att ta hand om detta och den ökade förslitning och resursåtgång den medför. Jag önskar att någon hade orken (för pengar finns ju inte!) att göra en ordentlig statistik på detta, för den skulle vara chockerande! Jag slår vad om att mängden stöd per produktion under senaste 15-20 åren har minskat drastiskt.
Vad är det då som fyller Fylkingens lokaler? Till allra största delen nollbudgetprojekt som initierats av passionerade medlemmar som helt enkelt inte står ut med att inte få utlopp för sin kreativitet. Hur stor del av Fylkingens produktioner som har en budget är det Fylkingen själva betalar för? En klart minskande del. Se på programmet hur många arrangemang under året som det står “Fylkingenproduktion” på! Hur stor procent? Fylkingen har ett ansvar gentemot våra närstående “vänskapsföreningar” FRIM, SEAMS, RANK, EMS, VEMS, KMH, Samtida Musik osv att stå till förfogande för produktioner som ryms inom “Fylkingenandan”. Ingen annan har ju lokal. I praktiken har vi alltså alltmer bara blivit en lokal att boka för andra, och har inte råd att betala särskilt många egna produktioner. Den hårt belastade, helt ideellt arbetande styrelsen är då, istället för att koncentrera sig på sin huvudsakliga uppgift, tvungen att försöka orka söka extrastöd för varje arrangemang man kan tänka sig, och uppmana medlemmarna att göra detsamma. Den här ansökan är ett exempel på det!
Svaret på er fråga: de pengar ni och andra ger till Fylkingen är, jämfört med de uppgifter och det ansvar Fylkingen har, inte på långa vägar en realistisk summa utan i praktiken måste vi fråga oss: ska vi ha personal eller ett program? Svaret blir förstås: halv personal, halvt program, och halvt fungerande verksamhet! Visst kan vårt förslag självklart rymmas inom Fylkingens verksamhet, men inte inom dess ekonomi – de pengar ni ger Fylkingen räcker inte för det ni anser att de ska göra, så vad är det för val ni ger oss?
Men visst finns det också en skillnad: vi syftar i detta projekt, förutom att bara spela även göra en workshop, vilket de flesta gästartister tyvärr inte gör, och även till att bredda projektet och göra en turné, inte bara verka i Stockholm. Tillsammans med dessa två eminenta, unika och inspirerande konstnärer finns en fantastisk möjlighet att sprida något unikt till sveriges framtida musikskapare och dess nyfikna publik.