Mari Kretz och Johannes Bergmark vid VEMS årliga sommarkonsert, Långholmen, Stockholm 2011, foto © av Per Åhlund.

Jag skriver normalt inte musik för interpreter. Jag gör musik själv eller i samarbete med andra. Att komponera för en grupp människor som bara förmodas uttrycka det jag vill, min vision eller utopi, är en handling som i sig motsäger min vilja, vision och utopi. Jag vill undvika hierarkisk maktutövning. Jag vill främja tillfällena av jämlikhet, diskussion och kritiskt tänkande och samtidigt hoppas jag inspirera andra att ta sig friheter. Att då ägna sig åt en aktivitet som är hierarkisk bjuder mig emot.
(Möjligen kan jag komma att göra kompositioner, även med notskrift, för liveinstrument i samarbete med konkreta musiker som jag lärt känna i framtiden. Jag håller detta öppet men det har inte inträffat ännu.)
I den meningen passar jag inte in i standardbilden av vad en komponist är. Däremot gör jag ibland kompositioner, i betydelsen musik med en förutbestämd ljudstruktur (även improviserade stycken är dock kompositioner). Eftersom den oftast bara är min egen och inte pålagd andra, blir det en billig process. Antingen finns den på ”band” eller så framförs den live av mig. Några av mina favoriter från senare tid beskrivs här.